Olle Adolphson – sjungande poet och vispionjär
Publicerad 2013-08-22 i kategorin Porträtt | 19 Comments »Olle Adolphson (1934–2004), visdiktare, sångare, kompositör, gitarrist, översättare – en av pionjärerna för 60- och 70-talens svenska visa.
- Mest känd genom Monica Zetterlunds version av visan ”Trubbel”.
- Värd att minnas för att hans talang spände från svensktoppshits till översättningar av fransk medeltidslyrik, från texter till barnprogrammet Fablernas värld till en mässa på svenska, för den enorma produktionen av visor, sångtexter, körverk, dikter samt för den kanske känsligaste utforskningen på svenska språket av alla de kärlekens olika symptom som gör mest ont – otrohet, besvikelse, uppbrott och leda.
De flesta känner idag till ”Trubbel” i Monika Zetterlunds insjungning, där könsrollerna har bytt plats. När originalets jag kommer med hammaren beredd under kavajen men blir bjuden cigarrer, har Monika den under sin kappa och trakteras med cigariller. Kanske är det dags för en könsneutral version, en hen-insjungning?
Olle är kanske den svenske poet som mest klarsynt sett på kärlekens mest splittrade och motstridiga känslor. I ”Sista dagen tillsammans” firar han ett uppbrott (”du var ledsen och jag var glad”). I ”Fröken Frenssen” kombinerar han en utskällning med ett frieri (visserligen gjord efter ett vad). I ”Nu har jag fått den jag vill ha” berättar han om den som fått sitt livs kärlek – bara för att inse att det var fel. ”Slutet har redan börjat för oss två.”
Men han började sin karriär med glada och tokiga kabarévisor, av vilka några under 60-talet nog hördes varje dag i den enda musikradiokanalen: ”Okända djur”, ”En glad calypso om våren” och ”Balladen om det stora slagsmålet på Tegelbacken”.
Det fanns ett mått av nostalgi i hans sånger. Men bara ett mått. Hans allra bästa text är kanske den här lilla skärvan, på samma melodi som ”Karlsson – Evig vår”, och som passar ovanligt bra här:
Kan någon säga vem som har min allra bästa tid?Om någon råkar ha den kvar, så kan den ju skriva hit.Jag kanske sitter och minns fel men den var faktiskt skönRätt liten fastän ren och hel och helt och hållet grön.Man har så mycket tid man vill, och ändå bara en.En fika och två lösa Bill, till den som kan hitta den.Dom flesta tider tar ju slut, det här var faktiskt min.Jag undrar hur den tog sig ut, när allt kommer rätt omkring.Den kanske knapp var mödan lönt och bra att den försvannMen ändå vore det rätt skönt att få den i sin handOch titta på den en gång till och slänga den igen.En fika och två lösa Bill, till den som kan hitta den.(Min allra bästa tid, 1965)
Jonas Söderström är informationsarkitekt, ”användbarhetsguru” och författare till boken Jävla skitsystem! (”Hur en usel digital arbetsmiljö stressar oss på jobbet – och hur vi kan ta tillbaka kontrollen”). Skriver nu på en bok om den svenska bloggens historia och bloggar oregelbundet på Blind Höna.
Spellista med Jonas’ Adolphson-favoriter.
…
”Trubadurernas trubadur, gitarristernas gitarrist, textförfattarnas textförfattare, kompositörernas kompositör, visans vänners visans vän – Edvin Adolphsons Olle!”
Recent Comments